Kirurgkursen rullar, och den rullar alldeles för snabbt. Det känns som att den snart är slut, fastän den just har börjat. Massor har hänt: Jag har opererat ut en broskknöl, lekt doktor på KTC, genomlidit många mörka dagar av influensa, skapat en Dark Elf i Oblivion (har inte riktigt fattat tycke för Skyrim), fått lokalbedövning i ögat, somnat in med Cocillana, varit näst sämst på bowling, fått examensarbetet godkänt, reponerat en handled (eller kanske mest hjälpt till), dikterat ortopedepikriser, burit snygga strumpor med silverstjärnor och suturerat sår på en livs levande och vaken individ. Jag har blivit mycket bättre sedan medicinkursen, inte bara för att kirurgi är ca sjuttiofemtusen gånger roligare. Mitt självförtroende har blivit mycket bättre och det underlättar något enormt när man ska bli läkare. Att vara trygg i sig själv, menar jag.
För övrigt fick jag fel studentvalda kurs och jag är därför skitsur. Eller åtminstone lite sur. Fast förutom större självförtroende har jag breddat mitt perspektiv och det är väl en världslig sak att inte få den kurs man väljer.
Och slutligen ett litet citat från ortopedakuten.
UL: "Det här är rtg-bilder från en patient som kommer in med en kraftigt dislocerad handledsfraktur"
ÖL: "Hur gammal?"
UL: "Patienten eller frakturen?"
ÖL: "FRAKTUREN!"
