Drink

Igår drack jag världens godaste strawberry mojito. Det är ju sant som vi sa att när man får en tjock bok till meny innehållande uteslutande drinkar går det bara inte att beställa in en öl. När gick jag egentligen från ölälskare till drinkfanatiker, och vad hände? Kanske tappar jag mig själv en aning i detta exklusiva Stockholm och allt Sex and the City-knarkande. Cocktail, liksom. Hur ofta beställer man in en cocktail?

Jag konstaterar: Storstadens uteserveringar är något helt annat än vad jag är van vid.
(Och ja, jag har bott här nu i två år).

Hard work

En tjock och fet hamburgertallrik just nu vore toppen. En dusch skulle ju kanske också vara på sin plats. Så att jag inte, när jag går på en härligt opretentiös och lättsmält romcom, tvingar alla andra biobesökare att hålla för näsan. Det är ju inte lite varmt idag, speciellt inte för en hårt arbetande undersköterska.

("Hårt", jag har alltså haft hand om 0-1 patienter idag. Men Sudoku kan också vara krävande).

Snälla?

Otur i fotboll, tur i bostadssituation. Var det inte så det hette? SNÄLLA, säg att det var så det hette!

Jag tragglar mig igenom den första av fyra återstående veckor innan min semestervecka. Tragglar inte för att det är tråkigt, utan för att jag verkligen vill vara lite ledig. Och för att jag (vågar knappt säga det) längtar till plugget. För när allt kommer omkring så är det läkare jag vill vara, inte undersköterska.

Pure Luck

Det känns som att vänta på ett tentaresultat fast med en större tvivelkomponent än någonsin. Nästan som att jag redan innan blivit arg för att jag inte klarat den. Det hela blir ju inte bättre av min alltmer dominerande trötthet och inte heller av avloppslukten som osar längs med korridorens hela längd. Om SSSB var en person skull han/hon vara riktigt snål och avskydd. Nu är det en stiftelse, så inget mer med det.

Förbrukades min tur i och med att jag kom in på läkarprogrammet? Lite som karma. Eller som att tur finns i begränsade mängder för varje liv och att mina besparingar börjar tryta. Inte för att jag tror på det - men sådan är känslan. Samtidigt: Jag har redan varit en på hundra och en på sextio. Kan jag inte vara en på tio?

Nu ska det hejas på Djurgården istället. På tal om tur. Det vore inte fel med lite tur.

Chocken

Det tog många klick innan jag kom fram till sidan där jag kunde avsluta min Spotifyprenumeration. När jag väl hittat en liten flik som hette något i stil med "känner du dig inte riktigt helt och hållet till hundra procent nöjd? - Vi kanske kan övertala dig att spendera några hundralappar till" fick jag gå igenom diverse frågor genom vilka de försökte få mig att känna ånger. När jag inte kände ånger, försökte de få mig att välja den något billigare varianten, när jag inte valde den billigare varianten undrade de om jag verkligen inte skulle starta en ny prenumeration. Lätt som en plätt, skulle det gå.

Men det mest häpnadsväckande med dagen var föga min Spotifyprenumeration. Nej, det var när jag försökte ta ut pengar på jobbet och bankomaten sörplade i sig mitt bankomatkort. "Behåller kort" sa den, kort och gott. Sen var det inget mer med det - inga pengar inget kort. Jag blev alldeles chockad, hela världen rasade som ett korthus. Det var efter den här incidenten jag bestämde mig för att surfa in på Spotify och abrupt, helt utan förvarning, göra slut på vårt hittills så lyckliga förhållande. Dessutom bestämde jag mig för att stå i telefonkö till mobiltelefonin för att snacka räkningar och söka studiemedel via CSN med min alldeles nya e-legitimation. Jag skyller på chocken, visste inte vad jag gjorde. Imorgon när jag kommit till mina sinnens fulla bruk ska jag ringa till banken.

Det där med att stå i kö

Det känns helt fantastiskt att mina ködagar nu, två år senare, kan skänka mig en liten etta i Flemingsberg. Vad mer? Det krävs ungefär dubbelt så många av dessa ack så värdefulla ködagar för att få en trea i Bergshamra. Det skulle innebära att jag först får en större och billigare lägenhet när jag har ett och ett halvt år kvar av studier. Och hur värt känns det då - med flyttpackning och flyttstädning och allt vad det innebär? Ovärt. Det här med Stockholms och angränsande kommuners bostadsmarknad skrämmer mig och upprör mig.

Det är väl bara en del av varför jag hatar dig och älskar dig. Stockholm.

Smällen

Jag står upp och tar smällen från igår, mitt straff, som en vuxen människa. Rosévinshuvudvärk (jag trodde att det bara var rödvin, men nej). Det gäller inte bara att lida pin för att vara fin, har man kul en dag måste man må dåligt nästa. Men jag kan tycka att det var värt det - gårdagens grillfest blev riktigt bra.

Nu gör jag det jag kan: rabarbersaft, ibuprofen, dusch, frukost. Sedan ska jag ut i världen igen.

Dum och gammal

Snart får jag trycksår. Jag har nämligen bestämt mig för att inte flytta mig från soffan förrän det är dags att gå kvällspromenad med jycken. Här sitter jag bra. Nära till mobilen genom vilken jag kan smida planer inför morgondagens grillfest, nära till datorn där allt möjligt finns att tillgå.

Mycket har hänt mig sedan senast. Jag har fått insikt i hur vissa betraktar människan bakom yrkestiteln undersköterska. Det vill säga: Ovetande. Undersköterska = ovetande. Här om dagen fick jag berättat för mig av en ung och trevlig narkosläkare att hjärtat har fyra rum, att höger kammare sköter det lilla kretsloppet och att vänster sköter det stora. På den nivån. Där stod jag och lyssnade intresserat - det där hon sa om hjärtat ska jag lägga på minnet, tänkte jag. En annan sak jag fått erfara var på apoteket. Jag frågade om doftprov på en dagcreme jag hittade, någon ACO. Farmaceuten såg bekymrat på mig och sa förebrående: Det där är för unga människor, under 25! Sedan gav han mig ett prov på en annan produkt som till min förskräckelse visade sig vara anti age. Nu är jag både dum och gammal. Utan att ens ha fyllt 22.

Soft pink

Jag är en shopaholic. Allra farligast är, underligt nog, Apoteket. Idag har jag exempelvis försökt bota min afte genom att fräta bort såren med svavelsyra. Det skulle vara det senaste inom aftevården enligt apoteksteknikern. Så jag köpte den extremt dyra lilla lådan, som visade sig innehålla 4 tops. 2 appliceringar, det är allt det räcker till. Jag är halvnöjd med resultatet.

I övrigt blev jag tipsad av arbetskamrater om Acos läpbalsam med rosa touch. Jag var ju bara tvungen att köpa på momangen - värt varenda krona.

Rosa är det nya svarta. Right?

SATC 2

Igår satt jag småfnittrandes framför Sex and the City 2 med ett vinglas innehållande vitt vin och flädersaft - tips från saftens egen bryggerska - i handen. En sådär lagom ointelligent film där intrigerna som gör att man kan räkna ut filmens hela handling presenteras inom de första tio minutrarna. En huvudintrig för var och en av "the girls". Jag njuter fortfarande idag av denna enkla underhållning.

Resa ut i världen bokad! Den korta ledighet jag välsignats med denna sommar skall utnyttjas till fullo, vid klippor och turkost vatten.

Förkylning, böcker och drömmar

Jag drabbades av en plötslig och våldsam förkylning. Jag var tvungen att sjukskriva mig från jobbet - det sista jag vill är att snora på intensivvårdspatienter. Jag planerar att kompensera mina förlorade jobbtimmar någon gång i framtiden.

I min sjukdom fick jag tid att läsa. Norweigan Wood av Haruki Murakami, en helt fantastisk bok. Sådär så man hoppas att läsningen aldrig ska ta slut.

Unghunden har fyllt ett år. Jag drömmer om en stuga på landet - nära till vatten och skog - med tillhörande tomt. Där man kan vakna och bara öppna dörren så att hunden får springa ut i friheten.