Vuxen

Idag köpte jag rödvin för typ första gången (bortsett från när det använts som Sangria-ingrediens) och tryffel att ta med till middag hos ett gift par. Hur många vuxenpoäng ger det? 

Vårdcentralsplaceringen för kursen Klinisk medicin inriktning medicin är klar, vilket innebär: Ingen mer VC förrän om ett år, sådär. Drar en lättnadens suck (inte för att placeringen denna gång var något annat än bra, men helt enkelt för att jag inte vill bli allmänläkare). 

Tar en kopp kaffe i förberedande syfte. En relativt lång promenad i solen står på schemat - det är verkligen skönt att sluta tidigt. 

Luta sig tillbaka

M. springer tvångsmässigt till sin dator när mailprogrammet ger ifrån sig ett pling - kanske kan det vara tentaresultatet. Idag åt vi efterrätt innan huvudrätt (befinner mig fortfarande i väntan på huvudrätt) så magen  vänder sig ut och in. Tillvaron känns lite ut och in.

Fick ett enkelt råd av min handledare: När jag känner mig stressad eller trängd av situationen ska jag luta mig tillbaka. That's it. Luta mig tillbaka och tänka på att jag är faktiskt bra. Låta tystnaden, och med den kanske också patienten, tala. (Istället för att drömma om ett yrke med patienter oförmögna att tala...). Jag tyckte att det var ett av de bästa tips jag fått.

Specialisttvist

Då har man slösat bort någon timma av sin tid på att kolla på jättemycket bilder på fejjan. Och kompenserat de kalorier som brändes igår med ostkaka och grädde. Värt!

Det är fullt upp på vårdcentralen och jag vill väl inte direkt påstå att det är tråkigt. Bara likgiltigt. Träning i diktering och repetition av anamnes och status - aldrig fel. Men de där kraftiga blåsljuden får jag nog vänta till hjärtplaceringen för att höra.

Snackade med den enda manliga allmänläkaren inom räckhåll som berättade att han mer än gärna flyr fältet för sitt särskilda uppdrag på SOS. Tydligen var det narkosläkare som satt på den posten tidigare.
Kan du tänka dig, narkosläkare. De kan ju bara intubera. Allmänläkaren kan ju allt! 
Den ständiga tvisten mellan specialiteter. Och när medicinaren går i strid med kirurgen, vem ska då allmänläkaren ryka ihop med? Ja, varför inte, narkosen.

Japp japp

Japp japp nu var det åter dags för intensivpass. Under min dag på vårdcentralen späckad av allt annat än internmedicinska patienter (men det kan ju också vara skönt) lyckades jag avslöja för min handledare att jag brukar gå på intensivpass på friskis. Höh, brukar (2a gången idag dårå). Nu blev det fel men man kan ju inte annat än att segla med på den båten.
Då måste du vara vältränad
Nja


Förresten har jag varit hos tandläkaren idag - ännu en grej att kryssa på listan över saker jag verkligen borde göra. Nu är bara det jobbigaste kvar...

(Ja vad skönt att Juholt avgår).

Mönster

Den som kommer på var inspirationen till detta mönster kommer ifrån får 10 poäng. 

Färgskala á la institut1

Under skapandeprocessen lyssnade jag på Gatan upp med Maskinen...

Blonde

Och hej till det nya! Jag älskar till och med min morgonfrisyr. 

Tog det nya håret med mig på pianokonsert och kände kulturen flöda. Vi pressade medelåldern en aning - utan oss hade man känt sig som en av de yngre vid åttio. 

Hejdå hår

Att spendera en hel dag med att vara lika illamående som jag ser ut på bilden nedan men att bli glad igen efter ett kort och oväntat samtal. 

Och med de orden säger jag hejdå till min naturliga hårfärg. Hejdå till de långa nackhåren har jag redan sagt. Pirrar i magen.

Ordning

När beslutsångesten trycker sig på från alla håll samtidigt och den kommande studiebördan drar sig fram som en lavin, snart över mig. Jobbet, examensarbetet, håret. Att finna tiden att ordna med allt.

Och hur finner man tiden för vänner eller - varför inte - tandläkaren när man inte ens hinner ringa ett samtal?

Hår

Och där sprack det som förväntat - nu kunde jag inte motstå frestelsen att boka klipptid. Saknar det blonda håret som jag hade för ett år sedan. Men jag finner tålamodet att låta det växa mer och mer mellan gångerna, kanske blir det långt en dag.

När jag är gråhårig eller så.

 Den här veckan är den sista ute i Huddinge - sen tillbaka till älskade Danderyd.

Svacka

På restaurangen, servitrisen frågar: Får det lov att vara något kaffe efter maten?
Pappa svarar: Nej! Jag kör.

Men nu är jag tillbaka i Stockholm och långt mycket mer bitter på de långa pendeltågsresorna än jag givit uttryck för i tidigare inlägg. Ibland kommer jag på mig själv med att skratta högt åt min cynism inför världen och dess befolkning. Jag har kommit in i en svacka - jag hoppas att det är en svacka - då jag inte längre vill vara den där blivande kollegan som hänger efter den redan examinerade läkarens varenda fotsteg. Jag vill göra ST, det är då utbildningen börjar på riktigt. Det här är bara fem och ett halvt års uppvärmning.

Jag måste verkligen komma bort från Huddinge.

Sådär ja

Nu kan jag vara stolt över mig själv. Den här är nämligen en gratisvecka på mitt gamla friskis i min gamla hemstad och jag blev meddragen av min gamla frikispartner på ett intensivpass, mitt gamla favoritintensivpass. Det krävde många droppar svett och en och annan armböjning på knä (alla!) men jag klarade mig och jag lever - alltså över förväntan. Och kanske är det bra att bli påmind om hur mycket bättre form jag var i en gång...