Hostar mig igenom den tredje förkylningen sedan halsflussen i somras med en sån där trötthet som gör att man skulle kunna somna om man blinkade lite för länge. Men nu är det inte sova som gäller, det är skriva. Skriva, skriva, skriva. Lite sur blir jag när folk i klassen gör tummen upp på frågan: Hur gick halvtidsseminariet? Tummen upp, när vår grupp fick en utskällning.
Men jag ska inte bli nedstämd för att det går bra för andra, det är ju dumt. Istället ska jag skriva ett arbete så bra att kursledningen börjar gråta av förtjusning. Helt enkelt. Det som behövs nu är lite jävlar anamma.
Peppande inlägg! Underbart.
SvaraRadera