Packar

Snart blir det ut och resa. Jag måste packa, varma kläder för norr.

Mitt hår är för närvarande brunt med inslag av lila, blått, grönt, gult och svart. Så kan det gå när man är hårmodell.

Tillfällig kliniker

Mina röda bröder vann igår sin premiärmatch på den nya arenan. Eftersom matchen var mot DIF, ett lag som jag annars följer, fick jag helt enkelt följa mitt lokalpatriotiska hjärta.

Nu sitter jag med en kopp te och självstudier av ledstatus, föreläsningen var inget för mig. Jag kommer av egen fri vilja stanna kvar på sjukhuset ikväll. Det blir jag med kursare och mentor på akutmottagningen. Efter all denna klinik som öser över mig måste jag medge viss motvilja till kommande två veckor med preklinplugg. Det är lite som den blinde som får synförmåga för en dag för att sedan berövas den igen, lite så känns det.

Telefonkö

Det känns som att telefonkö borde vara så ute i dessa tider med intranätet i centrum. Just nu är det dock högst aktuellt för mig. Jag har varit nummer 1 nu... jättelänge. Den här gången är det SJ:s angenäma kö jag är placerad i.

Nu kom jag fram, men damen i telefonen försvann. Hon kanske tog en kopp kaffe.

Plock från lördagen

Igår gick jag runt brunnsviken för första gången. Detta medförde premiärdopp för de båda valparna som deltog i promenaden. Min valp kastade sig i efter en fågel och jag drog upp henne från det kalla, delvis istäckta vattnet i selen.

Efter att mina ben återhämtat sig och blodsockernivåerna stigit på grund av massivt pizzaintag begav jag mig till Fridhemsplan och 30-årsfest. Och det var tårtor och snittar och snacks och bål och fantastiskt sällskap. Lite önskar jag att jag hade ett fat snittar hos mig nu...

På tunnelbanan hem inträffade en märklig sak. Det var en berusad ung man som gick vagnen runt och frågade om snus. Han frågade också mig, så småningom, och jag svarade att jag inte snusade. Han kommenterade detta med att påstå att han frågade enbart för att vara snäll, han ville ju inte diskriminera kvinnor. Ska jag se hans urusla försök som något positivt för att det åtminstone var ett försök eller ska jag bara sucka djupt? Jag tror att jag suckar.

Mat och dylikt

Jag är galen i mat. Efter ett frestande samtal rörande fisk med en kursare bestämde jag mig för att laga lax till middag. Lax på spenatbädd med gräddsås. Och vad det gäller gräddsås finns det ingen hejd på mig.

Ikväll blir det filmkväll tema Hitchcock för att imorgon åka en och en halv timma nordväst, typ. Är det inte VetU så är det primärvård!

På utsidan

Det var rök så att planen inte kunde urskiljas igår innan matchstart. Rök och konfetti i gul, röd och blå var överallt i Djurgårdens tifo. Det kändes mer som domedagen än som ett derby, när betonggolvet skakade av hoppande fans och doften av fyrverkeri trängde in till varenda olfaktoriskt neuron. Sedan att matchen blev mållös, det är en annan historia.

Nu är jag så van - och glad - att vara på sjukhuset att jag förträngt KI. Idag var det dags att åter spatsera in genom Jöns Jakobs portar och fyllas till brädden med vemod, och detta för obligatoriska VetU (Vetenskaplig utveckling). Jag såg framför mig alla guldpengar jag spenderat på kaffe och alla matlådor jag värmt i de dåliga mikrovågsugnarna (jag blir fortfarande lika förvånad när maten faktiskt blir varm på sjukhuset). Det kan vara bra att påminnas om det onda och hemska som försiggår inom Karolinska institutets kalla tegelväggar, för att uppskatta mer hur bra det är nu.

Patient och fotboll

Idag har jag tagit anamnes och status på en patient för första gången. Ett stort ögonblick för en läkarstudent, kanske kommer jag minnas det resten av karriären. Det hela gick relativt bra.

Derbyt närmar sig. Också en upplevelse som är för mig helt ny. Dessutom kommer det att vara mycket folk - alltså hög stämning. Sjung för gamla Djurgården!

Rosa

Lite rosa och lila i min annars så grå (nagellack, tröja, himmel) vardag. Allt som kan öka studiemotivationen är bra. Nu ska jag på födelsedagskalas.

Förresten ska jag få träffa en patient imorgon, köra status och anamnes. Känns spännande och lite läskigt. Måste kila.

1:a april

M. kläckte ur sig att Kalmar FF gått i konkurs, att det kostat dem för mycket att bygga arenan och att de inte kommer kunna delta i årets allsvenska. Jag blev bestört.