Det var rök så att planen inte kunde urskiljas igår innan matchstart. Rök och konfetti i gul, röd och blå var överallt i Djurgårdens tifo. Det kändes mer som domedagen än som ett derby, när betonggolvet skakade av hoppande fans och doften av fyrverkeri trängde in till varenda olfaktoriskt neuron. Sedan att matchen blev mållös, det är en annan historia.
Nu är jag så van - och glad - att vara på sjukhuset att jag förträngt KI. Idag var det dags att åter spatsera in genom Jöns Jakobs portar och fyllas till brädden med vemod, och detta för obligatoriska VetU (Vetenskaplig utveckling). Jag såg framför mig alla guldpengar jag spenderat på kaffe och alla matlådor jag värmt i de dåliga mikrovågsugnarna (jag blir fortfarande lika förvånad när maten faktiskt blir varm på sjukhuset). Det kan vara bra att påminnas om det onda och hemska som försiggår inom Karolinska institutets kalla tegelväggar, för att uppskatta mer hur bra det är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar