Vårdar fötterna med fotkräm och chillar. Funderar lite över att plugga men känner att jag kanske inte orkar. Känner samtidigt att det är okej. Har träffat min fantastiske projekthandledare idag och känner att jag längtar i smyg till examensarbetet. Känner massa blandade saker men kanske mest av allt känner jag mig trött.
Hörde hur kirurgterminen snackade vid lunchtid. Ronden går så himla snabbt, de hinner ronda alla patienter innan medicinarna hinner ronda en. Och där står jag, som just lämnat ronden för lunch och ser epikriser och daganteckningar framför mig. Man har ju hört talas om kirurgernas beryktade epikriser. In app op ut. Och där står jag, och längtar. Kanske mest efter det som ska fylla tiden som ronder och epikriser annars tar i anspråk.
Kirurgi är bäst. Och korta inläggningar/epikriser är helt klart mer värt än romanlånga medicinditon.
SvaraRadera