Stafylokocker känsliga för Isoxa-pc, eller Om att ätas upp av sin utbildning

På ett sätt känns det som om utbildningen äter upp mig. Som bakterier, förmodligen stafylokocker, på hjärtats klaffar (med denna jämförelse växer sig känslan knappast svagare). Som om jag inte har någon tid utanför kandidatskapet och om jag har det spenderas den framför allt med andra läkarstudenter. Jag är besviken på mig själv för att jag inte tar mig tiden att resa runt i Sverige - inte ens utomlands - men inser att det endast beror på 1. pengabrist 2. tidsbrist. Med en enda enkel mening kan båda dessa få sin föklaring.

Jag är student. 

Jag är beskviken på mig själv. Trots detta kan jag inte säga annat än att jag gör det frivilligt, rent av villigt. Jag älskar faktiskt att vara just läkarstudent (rodnar en aning). Idag ska jag nog försöka baka macarones. Det ska tydligen vara assvårt.

Känslorna

Infektion är:
-Uttröttande
-Svårt
-Väldigt kul.

Känner att mitt val av en fördjupningskurs inom infektion var helt rätt som studentvald kurs.
Känner att sommarjobbet närmar sig och med detta även sommaren. Känner att det just nu vore skönt att sova. Kanske tar en skål med fil och sylt istället.

Tack och lov

Tack. Och. Lov. För. Helg.
Jag är så trött nu så jag vet inte om jag orkar röra något mer finger.
Såhär trött:

Behållningen med den här delen av kursen måste ändå ha varit Sigurdur. Tack Sigurdur för att du gav oss världshistoriens första riktigt bra föreläsningar inom hematologi.
Nu ställer jag Internmedicin på hyllan.

Sedvanlig tentaångest

YES jag har äntligen lärt mig namnen på de viktigaste vaskuliterna... då var det bara allt om dem också. Sedan kanske jag borde börja fundera på att slänga ett öga på hematologin, den utgör ju ändå en tredjedel av tentan. Inget spår av sarkasm, inte heller uppgivenhet, i min ton. Alls.

Ny läkarutbildning

Nya läkarutbildningen håller på att utformas. Planen är att slopa AT och förlänga grundutbildningen till 6 år. Läkarexamen ska leda till legitimation. Efter detta följs ett år av ST-förberedande tjänst. Detta kommer förmodligen ske långt efter min generations examen. Följ förloppet här. 

Självkännedom eller Att stryka kandidater från listan över potentiella specialiteter

Ni får ursäkta mig men det ska bli SÅ JÄVLA SKÖNT när den här sista men ack så påfrestande tenta i internmedicin är klar. (Bara ett litet litet praktiskt prov kvar sen, så är internmedicinen över... och AT då...).

Fast på ett sätt känns det ändå rätt skönt att känslan av att jag inte är internmedicinarmaterial växer sig starkare och starkare i takt med lästa sidor i Med. Känns skönt att se fram emot (nästan) allt annat. Känns skönt att bli ett uns visare om framtida sysselsättning genom att fler och fler alternativ stryks från listan över möjliga specialiteter. Känns skönt att känna sig själv lite bättre, lutar åt "learn by doing"-hållet.

Igår kollade jag på ST-utbildningsplan för specialiteten reumatologi. Härmed stryker jag ett stort svart streck över denna som potentiell specialitet. Kanske placeras den under patologi på rangordningslistan.

Andra specialiteter som jag strukit: Allmänmedicin, geriatrik, klinisk farmakologi, klinisk kemi, klinisk mikrobiologi. (Med reservation för ändringar - man vet aldrig vad tiden kan ändra på).

En dag som denna

Orkar inte plugga.
Just nu är det fruktansvärt tråkigt och fruktansvärt tungt. Jag vill sitta i ett hörn i soffan och trycka i mig chips och läsa skönlitteratur, inte försöka skilja på systemiska vaskuliter. Och jag ligger brutalt mycket efter till kommande tenta som sägs vara så svår.
Regnet matchar en dag som denna.