Dagens föreläsning hade säkert varit fantastiskt bra. Om man gick i högstadiet. En oerhört pedagogisk föreläsare pratade sakta och tydligt och ibland lät det som att hon berättade en saga, Hans och Greta kanske, fast hon egentligen pratade om vetenskaplig skrift. Därför gick jag, tillsammans med de flesta andra, hem i pausen. Jag såg framför mig hur föreläsaren fortsatte med sina pedagogiska knep, men på en helt fel nivå, inför en stor och ekande sal av tomma stolar och då kände jag en gnutta dåligt samvete. Sen var det inte mer med det.
Istället tog jag med mig jycken ut på promenad vilket resulterade i en väldigt blåprickig Golden Retriever och en bajspåse till hälften fylld av blåbär. Det i sig resulterade i en mycket god blåbärspaj att avnjuta efter höstens första skivstångspass. Nu är jag trött i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar