Tack för att jag fick känna på din prostata. Eller vad säger man? Den oönskade kandidaten som inte tillför annat än ett finger i rumpan. Det måste vara skräcken för patienter på universitetssjukhus, att höra "jag har en läkarstudent med mig idag". Där står jag och skäms å patientens vägnar. Funderar aktivt över hur jag på bästa sätt ser oberörd ut av situationen. Tvingar mig att möta patientens blick och nicka förstående för att undvika att titta ner i golvet. Samtidigt var prostatapalpationen, min första någonsin, gårdagens höjdpunkt. Idag var höjdpunkten helt klart att suturera penis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar