Som en äkta romantiker

Hur blir man akutläkare över en helg? Min första placering kommer att vara, precis som jag fruktat och precis som jag hoppats, på studentakuten. Stället man måste snedda över ambulansinfarten för att ta sig till, stället med en sned skylt och fåniga bokstäver som textar dess namn, stället där läkarstudenterna jobbar med sjuksköterskestudenterna och handlägger egna patienter. Det stället, måndag morgon. Jag får förmaksflimmer, ansträngningsastma och subarachnoidalhematom bara av att tänka på det.

Att klara patienterna i pappersform, de som heter Fall 1, Fall 2 och Fall 3, det är en sak. Nu kommer patienterna att leva, förhoppningsvis andas och eventuellt ha palperbara pulsar. Samtidigt är det fantastiskt att få plocka ner mitt Littmann från hyllan och hitta de där blåsljuden, höra den där dämpningen och inte bara föreställa sig scenariot på ett teoretiskt plan.

Det finns så mycket att säga om att vara läkarstudent på termin 5 att jag inte vet var jag ska börja. Det finns inga ord, bara en känsla av upprymdhet, och därför glider jag sakta från bloggen. Hoppas att jag glider tillbaka likt en luxerad led som reponeras när praktiken börjar. ("Vi har ingen anledning att tro att det kanske aldrig tar stopp för vi glider utan friktion").

En sak: Jag förstår varför läkare blir arbetsnarkomaner.

Älska att plugga på golvet!