Svacka

På restaurangen, servitrisen frågar: Får det lov att vara något kaffe efter maten?
Pappa svarar: Nej! Jag kör.

Men nu är jag tillbaka i Stockholm och långt mycket mer bitter på de långa pendeltågsresorna än jag givit uttryck för i tidigare inlägg. Ibland kommer jag på mig själv med att skratta högt åt min cynism inför världen och dess befolkning. Jag har kommit in i en svacka - jag hoppas att det är en svacka - då jag inte längre vill vara den där blivande kollegan som hänger efter den redan examinerade läkarens varenda fotsteg. Jag vill göra ST, det är då utbildningen börjar på riktigt. Det här är bara fem och ett halvt års uppvärmning.

Jag måste verkligen komma bort från Huddinge.