Ang. bävern

Jag berättade för Ö. om butiksbiträdet som kallade min hårfärg för bäver och han blev så klart väldigt upprörd. FÖR BÄVERN! Som den norrlänning han är försvarade han bäverns mycket varmare färg: "Stockholmare vet inte ens hur bävrar ser ut, de är ju snarare rödbruna".

Child of revolution

Idag har något revolutionerande hänt.
Något som har legat i det fördolda i tio år har åter exponerats för världen.
Mitt hår har återfått sin naturliga färg. 


Genom åren har jag ofta fått frågan vilken min naturliga färg egentligen är. Svaret har varit olika - kärt barn har många namn. Exempel på epitet som givits min hårfärg: Svenneblont, askblont, smutsbrunt och senast idag; bäver. Bäver, liksom?

(Bild stulen från Google)

Termin 5

Jag har fortfarande inte riktigt förstått att den praktiska delen av läkarutbildningen har börjat. Klin. Post-preklin. Det är som att ha antagits till ett nytt program fast med samma underbara Danderydsgäng och samma anaeroba föreläsningssalar. (Bläddrade i en hög av viktiga skolpapper och stötte på antagninsbeskedet till läkarutbildningen, rös av glädje över den tur+skicklighet jag hade. Kommer nog aldrig att tappa denna tillfredsställande kick).

Och när alla säger att de saknar sommaren är jag inte helt - om ändå en aning - beredd att hålla med. Hösten känns bra. Dessutom tror jag att det är en riktig härlig tid att ha hund. Och varför inte glädjas åt löv som färgas gulröda och födelsedagen istället för mörkret? Säger jag nu åtminstone.

Idag har varit en dag av glädjesvall. Ni känner inte igen mig? Nä, inte jag heller.

Förtjusning

Igår städade jag alla 45 kvadraten. Packade upp, plockade till förbannelse, vädrade, dammade, dammsög. Sedan kom hunden hem från sin semester. Och eftersom jag är näst intill hysteriskt förtjust i denna skönhet fick hon göra precis det hon ville för att känna sig hemma, även om detta råkade inkludera en pinne.

Nu: Back to school. 

Landar med lock för öronen

Dricker svenskt te i en svensk tekopp med det svenska regnet smattrandes mot fönsterrutan. Stockholm i en total gråzon, som så många gånger förut. Men det är okej efter en veckas gassande sol. Nu försöker jag landa i verkligheten igen. Kollar gillanden och kommetarer på facebook, planerar skolstart, packar upp.

Jag har läst En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichi. Det tycker jag att alla andra också ska göra. 

Mobilväskan

En mycket viktig uppmaning:
Åk aldrig in till centrala Stockholm om det är något särskilt du letar efter. Det finns inte en chans att du hittar det, vad det än är. Jag garanterar att om det bara är ett vanligt vitt linne som ska införskaffas så är just din storlek slut överallt. Idag letade jag efter en mobilväska, något som det verkar råda generell brist på.

Till slut fick det bli en ganska ful mobilväska som inte alls var särskilt billig och som ger ifrån sig konstiga ljud när man trycker på den. Den enda andra möjliga kandidaten kostade 700 kronor och var inte ens stor nog för en mobil. "Perfekt för kreditkort" lovade butiksbiträdet. "Får det ens plats kreditkort?" undrade jag och fick till svar att "om man trycker lite".

Snart

Snart bär det av till solstolar, skönlitteratur och bad i turkosa vatten.

Krafttag

Jag känner mig som en enda stor svullen lyfmkörtel. Eller någon slags rutten frukt där det onda började i halsen. Halsflussen of doom. Idag mår jag bättre, nu är jag på det stadiet som jag innan i måndags skulle betraktat som en relativt svår tonsillit. Jag kan också skriva Citodon som första deltagare på en lista över läkemedel jag inte tål.

Nu samlar jag alla krafter för det ultimata testet: Rasta hunden. Hur gör Cesar Millan när han är sjuk?

Förvandlingen

Jag väntar på förvandlingen. Den som ska ta mig från trötthet, svullna ögon och tungt huvud till något som liknar mänsklighet. Förvandlingen sker sakta via dusch, tandborstning, honungsmelon, knäckebröd och vätskeersättning. Återigen är sinnet upplivat men kroppen misshandlad av en kvälls alkoholkonsumtion.

Men. It all ends. Även bakfyllan men framför allt, och idag, Harry Potter. Idag är dagen då jag ska se den sista filmen. Det känns lite sorgligt nästan, jag och HP (som han ju kallas) har följt varandra sedan elva års ålder.

Biljetter även bokade till DIF - Örebro imorgon. Med bra platser dessutom!

Kanyler

Drabbad av mönsterfascination. Jag har aldrig ritat mönster tidigare, men omvärlden inspirerade mig plötsligt. Varför är upprepning så tilltalande?

"Kanyler", med inspiration från arbetet.

(Observera att copyright gäller).

Trasigt paraply

Måste man alltid leva i nuet? Ibland känns framtiden så mycket mer lockande. Jag räknar dagar till jobbet slutar och jag får resa bort. För hur gör man det bästa av en dag med regn och något som påminner om höstkyla när man vet att sololja med skyddsfaktor 40 snart kommer att vara oumbärligt?

Jag gör ett försök, drar in till stan och träffar M. Fastän mitt paraply är trasigt.

Mitt nya halssmycke pinglar. På tal om ingenting. 

BECK

Beck - Levande begravd.

Ännu en film att lägga till på listan över de som blandat ihop schizofreni med multipla personligheter. I övrigt var det en film med lysande intriger, jag menar, finns det något mer spännande än att finurla på varför Martin inte kan sova om nätterna? Och är det verkligen så jobbigt att ta om en scen när skådespelarna glömde bort manuset? Snacka om att försöka ta en klick från varje biotoppad amerikansk skräckis och mixa ihop det till en enda gegga med svenska B-skådisar på toppen. Det här är faktiskt så dåligt att det blir bra.

Nu ska jag somna in i min ofantliga ensamhet. Pojkvän jobbar natt, hund tog semester från stadslivet. Jag kan inget annat än att vänta på grova våldsbrottslingar som klättrar in genom fönstret och injicerar ketalar i min jugularisven.

Grönan

En dag på Gröna Lund och 36 Kexchoklad rikare. Jag vill inte påstå att den nya bergochdalbanan motsvarade alla förväntningar tyvärr, men den var helt klart värd ett åk. Imorgon väntar nya äventyr.

Damm

När jag tränade (!) i morse kände jag mig, där jag låg på golvet och gjorde krampaktiga sit-ups till Movits!, ungefär lika fräsch som högen av smuts som ansamlats under soffan. Damm, hundhår, godispapper, mer damm, mer hundhår och en OxyNorm från tiden då M. var sjuk. Damm från det året (mer än ett år, snarare ett och ett halvt) som vi har bott i Kungshamras baracker. Men efter alla droppar av svett kom endorfinkicken - så varför tränar jag inte oftare?

Man borde ha en soffa med så höga ben att det är faktiskt möjligt att dammsuga under den. Kanske underlättar det också om soffan inte väger lika mycket som, låt säga, en elefant. Saker att tänka på inför framtida soffköp.

Världens bästa bok

Jakten på världens bästa bok är nu avslutad. Min alldeles egen världens bästa bok är varken skön- eller facklitteratur. Min alldeles egen världens bästa bok är liten nog att rymmas i den enda handväska jag äger, har världens finaste färg (dvs en ljuvlig blandning mellan grisrosa och neonorange), och består uteslutande av lagom tjocka blanka blad. Redo att fyllas. Dessutom har den texten "secret agents I met and liked" tryckt på framsidan. Boken är införskaffad på Fotografiska museet där det även finns böcker med andra färger och andra texter i samma genre. Välj den som passar dig bäst! Jag kände helt enkelt att jag träffar så många hemliga agenter i mitt liv så jag måste få ordning på dem, man vill ju minnas vilka man gillade, liksom. 

Nu till det bästa av allt: Jag har ju en penna som går i just grisrosa med lutning mot det orange hållet som i fortsättningen kommer att spendera sina dagar tillsammans med denna bok. Som handen i handsken.