När jag tränade (!) i morse kände jag mig, där jag låg på golvet och gjorde krampaktiga sit-ups till Movits!, ungefär lika fräsch som högen av smuts som ansamlats under soffan. Damm, hundhår, godispapper, mer damm, mer hundhår och en OxyNorm från tiden då M. var sjuk. Damm från det året (mer än ett år, snarare ett och ett halvt) som vi har bott i Kungshamras baracker. Men efter alla droppar av svett kom endorfinkicken - så varför tränar jag inte oftare?
Man borde ha en soffa med så höga ben att det är faktiskt möjligt att dammsuga under den. Kanske underlättar det också om soffan inte väger lika mycket som, låt säga, en elefant. Saker att tänka på inför framtida soffköp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar