Frågeställning

Förvirringen är total. Jag kan inte riktigt få grepp om syfte och frågeställningar. Dagen har krävt många koppar kaffe och tankarna har snurrat runt i nedåtgående spiraler. Kanske är frågeställningen jag vill besvara ingen annan än den som följer:

Kan en människa åldras tio år på en dag? 

För det är så det känns och ser ut. Tänk vad sömnbrist kan åstadkomma.

Ang. hat

Fan vad jag hatar när elementen surrar.

En gnutta halvtidsångest

Då var halvtidsrapporten inlämnad och det är dags för mig att ta en dusch. Och borsta tänderna eftersom min mun stinker av den vitlöksspäckade hummus som jag bestämde att mina frukostmackor skulle bredas med. Jag går runt med en gnagande oroskänsla. Tänk om mitt projekt inte är tillräckligt bra. Tänk om jag måste gå igenom major revision. Tänk om jag måste göra om. Tänk om jag inte kan börja kirurgkursen. Jag ogillar att inte ha full kontroll. Att vara ovetandes om vem som är min examinator och vad denna okände person ställer för krav. När andra tycks oroa sig för texten och dess komponenter skräms jag mer av själva forskningsprojektet (jag har genom mitt intrång i journaler skrivit på att den forskning jag bedriver är av god kvalitet). Men kanske är detta naturligt och jag måste erkänna att examensarbetet so far har inneburit mindre ångest än vad jag föreställt mig. Och med mina två fantastiska handledare borde jag verkligen känna mig trygg...

Farmor

Inatt drömde jag om farmor, den finaste människan jag vet. Hon var i livet och bodde på ett äldreboende men hon var svag och förvirrad. Ramlade bara man rörde vid henne. När jag vaknade kände jag mig glad över att hon, som älskade att laga mat och pyssla med hemmet, slapp bo på äldreboende utan fick somna in i sitt trygga hem.

Det var ett år sedan hon dog, känns som alldeles nyss på något sätt.

Hypnotisören

För övrigt anser jag att SvD och de andra har fel i sina omdömen om Lasse Hallströms Hypnotisören. Det är sant att den kanske inte var värd mer än tre solar (tre starka solar) men jag måste ändå påstå att de helt har missuppfattat filmen. Ett tag i mitt liv trodde jag att det var kompetenta människor, åtminstone filmkunskapsmässigt, som recenserade film. Jag hade fel. Jävla Kepler-lovers som sitter och trycker där på kultur- och nöjesredaktionen. Filmen är sju resor bättre än boken - i överensstämmelse med förväntningarna. Nedan följer ett citat från Jeanette Gentele från SvD som både visar på bristande förståelse för filmen och på bristande språkkunskaper:

"Filmen låter dessutom polisen gör alltför flagranta misstag som att i ena fallet inte sätta hotade människor under bevakning och i det andra låta människor satta under bevakning försvinna"

Lyssna på din kropp

Igår efter mitt första yogapass sa kvinnan med den sövande rösten att vi skulle göra vad våra kroppar sa till oss att göra. Min kropp ville gå hem och äta chips. Nu borde jag göra inget annat än att skriva men min kropp vill lyssna på slapp musik och såsa i soffan.

Första versionen av halvtidsrapporten är klar.

Update.

På vägen till sjukhuset blir skorna täckta i lera, bilder på snö i Norrbotten pryder Instagram och vantarna blir alltmer oumbärliga. Mörker, utmattning, gegga - allt man kan förvänta sig av hösten. Jag läser artiklar och dricker kaffe för det mesta. Igår kändes det väldigt bra att träna, idag not so much (att resa mig upp är fullt tillräckligt för att utlösa smärta i hela kroppen). Men imorgon väntar fiskpedikyr och jag kunde inte vara mer nyfiken.

Halvtidsrapporten börjar ta form. Och jag är inte så bitter som jag låter, bara trött. Det är faktiskt rätt kul att gå termin sju.

Kvantkatt

Har någon vunnit nobelpriset i fysik efter experiment om en katt i en låda där vi måste förutsätta att katten kan vara både död och levande samtidigt? En död kvantkatt? Detta är anledningen till att jag inte blev fysiknörd.

Edit: Det känns som om fysiken är farligt nära vidskepligheten. Spotta tre gånger över axeln när du ser en kvantkatt, liksom.

Op.

Fötterna pulserar, ryggen är trött och nu vet jag vad en heldagsoperation innebär. Jag har klippt av min första uretär och sytt mitt fösta stygn. Nu känner jag mig oerhört nöjd men sjukt trött. Fick höra att vänsterhänthet är överrepresenterat hos kirurger. (Score.)

Kalorier osv

Vad är det för fel på min ämnesomsättning? Jag har ätit i princip hela dagen och kan inte sluta vara hungrig. Vilket resulterar i att jag bakar saker, saker som jag sedan äter. Sedan glass och chips på det. Jag försökte med något lite nyttigare, en apelsin, vilket påverkade mättnadskänslan ungefär lika mycket som att dricka ett glas vatten. Jag får trösta mig med att min mycket aktiva hjärna bränner bort alla kalorier som jag stoppar i mig pga allt läsande av vetenskapliga artiklar. Dessutom måste valpen som jag tar hand om gå ut så fort hon vaknar för att undvika en kiss-på-mattan-situation, då förbränner jag kalorier medelst trappgång.

Snacka om önsketänkande. Det var ju inte direkt så att jag fick bort mina celluliter på benen genom en hel sommars löpträning, hur skulle då trappgång som dagens mest ansträngande aktivitet kunna motverka en extrem ökning i kaloriintaget i kombination med stillasittande. Det enda jag kommer få är en DVT och Typ 2-Diabetes.

Pizza

Sen blir man bjuden på middag och det känns så mycket bättre igen...

Halsen igen

Hemma med vård av sjukt själv. Jag har nu bestämt mig för att en Diklofenak och sedan bakning á la Leila vore det bästa. Allt detta för att orka mer Cochrane och PubMed. Förhoppningsvis ska jag väl orka mig ut med hundarna också. Kan för närvarande inte ens se en början till slutet på min uppsats, bara att skriva bakgrunden är oändligt svårt.

Op.

Hemma med vård av sjuk hund. Hon bemödar sig inte ens med att tigga när jag äter chips. Inte heller, vilket kanske är ännu mer oroande, åt hon upp sin sina egna spyor fyllda av bekvämt färdigtuggade frukostkulor. Hoppas att hon piggnar på sig snart och börjar äta äckliga saker igen så man känner igen henne.

Innan incidenten med spyorna i sängen var jag på Universitetssjukhuset, för första gången inskrubbad på operation ("stod i såret"). Jag fick, till min egen och troligtvis kirurgernas stora glädje, hålla hakar - precis det man förväntar sig av sin första operation. För övrigt anser jag att blå kläder är mycket bekvämare än de vanliga vita. Fan vad coolt det är med kirurgi.