Inatt drömde jag om farmor, den finaste människan jag vet. Hon var i livet och bodde på ett äldreboende men hon var svag och förvirrad. Ramlade bara man rörde vid henne. När jag vaknade kände jag mig glad över att hon, som älskade att laga mat och pyssla med hemmet, slapp bo på äldreboende utan fick somna in i sitt trygga hem.
Det var ett år sedan hon dog, känns som alldeles nyss på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar