Preklintentan

Jag drar mig tillbaka, slickar mina sår som ett skadat djur. Önskar att bultandet i huvudet kunde sluta. Min hjärna sviktar, jag har mental insufficiens. Jag måste vila en stund. Min vänstra hand värker i varenda led - krampen fick mig att sluta skriva. Krampen och möjligtvis att jag typ somnade framåt fyra-tiden, i den stora skrivsalen med stämning så tryckt att jag tappade andan. Dammtussen i hörnet som samlat i flera veckor får vänta ännu mer, jag är inte funktionsduglig - än mindre städduglig.

Är det såhär det känns, en nära-döden-upplevelse?

Preklinpärm

Undrar om det är många i klassen som känner en gnutta ångest nu? Jag passar på att bli lite småsjuk dagen innan världens förmodligen största tenta. Typ. Jävla skit. 

Innan-tenta-funderingar

Imorgon ska jag äntligen få sticka hål på denna enorma blåsa av kunskap som jag besitter. Jag lär ju också behöva våndas en hel del för allt jag inte hunnit med.

Undrar just hur mycket min hälsa har gått back efter dessa två veckors konstanta egenmisshandel? Jag känner mig sådär pigg. Det är också anledningen till att jag idag tagit sovmorgon och funderar på att sluta plugget i god tid, sätta mig i soffan och kolla på Scrubs.

Hörs imorgon, på toppen av denna enorma uppförsbacke.

Om inlärning och minne ändå kunde tillämpas i verkligheten...

Människans fysiologi författad av Sand mf droppar konstiga kommentarer efter varandra:

"Med hjälp av upprepade belöningar vid strategiska tillfällen är det t.ex. lätt att träna en hund att uppvisa ett önskat beteende". Lätt? Kom gärna hit och lär min hund att strunta i en smaskig klick hästbajs.


"Långtidsminnet varar från dagar till många år och har till synes obegränsad kapacitet". Obegränsad kapacitet? Mina kunskaper just nu kvävs av trängsel, som när man står längst fram på en rockkonsert.

Hjärnan:

För alla som tycker att hjärnan är ett lite småkrångligt organ har jag gjort en tankekarta (observera att "ryggmärgen" också borde utgöra en bubbla, då den är en del av CNS):

En av våra största kurser, plötsligt samlat på en kvadratdecimeter. Jag gillar alldeles särskilt "cortex" som tillskrivs funktionen "allt annat". Och så är det ju. 

Allmänbildning

Ibland känns det som om jag inte lärt mig någonting. Sedan läser jag gamla anteckningar och ser att jag strukit under ordet hypoglykemi och i marginalen noterat med blyertspenna: Lågt blodsocker. Sedan minns jag när vi läste vår första introducerande kurs i anatomi, hur jag satt tillsammans med resten av gruppen och chockerades över namnen på kroppens största artärer. Det där kommer jag aldrig att lära mig, tänkte jag. Den före detta veterinärstudenten sa att det kommer jag visst. Hon är galen, tänkte jag.

Det finns så mycket som jag tror att jag alltid har kunnat, som jag lägger i facket allmänbildning, som egentligen är saker jag lärt mig mina första år på läkarprogrammet. Som jag egentligen borde känna mig förbannat stolt över att jag kan. JÄVLAR, vad jag är bra. Liksom.

Okänd substans

En för närvarande okänd substans som min hund fått tag i och sönderdelat

...Min smarta pojkvän diagnostiserade problemet: Suddigum. 

Good morning.

Denna borträknat är det tre dagar kvar av plugg. Rösten i mitt huvud låter som min gamla danslärare när vi gjorde plankan: "Kom igen! Lite till klarar ni". Det är nog där jag är nu - med mjölksyra i varenda skelettmuskel i kroppen, svett som rinner och vilja som håller på att ta slut - fast mentalt. Jag saknar dansen ibland. Det för mig osökt in på det här klippet:

Igår var jag en zombie på fotboll. Det var en kul match, tills Elfsborg gjorde mål. Tråkigt att det ska gå så jäkla dåligt för Djurgården.

Viktigt!!

Dagens take-home message:
Kortisol är jätteviktigt. Att leva utan kortisol, är omöjligt.

Och eftersom jag har så ofattbart tråkigt här vid köksbordet har jag ofrivilligt börjat terrorisera människor på facebook. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, så fort jag tar upp datorn för att wikipedia något jag inte förstår bläddrar sig muspekaren igenom varenda safari-flik. Twitter, facebook, min meningslösa blogg (kanske märks det på mina högfrekventa uppdateringar?), andra meningslösa bloggar, youtube... Ni vet.

Olja

Jag har då en "hemlig" olja i mitt hår, som innehåller cannabis. Väldigt stabil olja. Idag blir det endokrinologi och sexualfysiologi. Woho!

In i väggen

Jag är så utomordentligt trött. Tippex är min bästa vän i tider när vänsterhanden inte lyder. Den har gått in i väggen, som det heter. Överarbetad. Och med skrivkramp. Stackars stackars.

Det bästa med att plugga, det är att anteckna det viktigaste i det man läser. Nu när tiden är så knapp hinner jag inte (när har jag någonsin hunnit?), men det känns så betungande att sätta sig med en tjock monsterbok och bara läsa. Läsa läsa läsa läsa läsa. Det är inte min stil, liksom.

Förresten, kan man bli kirurg när man är vänsterhänt? Eller är det som med allt annat (läs: soppslevar och saxar) att skalpeller och... ja alla spännande verktyg man använder, är anpassade efter majoriteten?

Mitt ljus

Mitt ljus i preklinmörkret. 

Fool in the rain

Herregud jag håller helt med medicinstudenten. Vulkanutbrott på Island? Jaha. Nyhetsmorgon har slunkit förbi mig de här dagarna. Och nu regnar det också.

Måndag ringer, ge mig styrka att stå. (Valde fel till gymnasiet men det får gå).

Jag befinner mig i halvlek. 7 långa dagar har gått, 7 långa dagar kvar. Det har kommit till den punkten där kaffedrickandet måste tonas ner och omeprazol administreras en gång dagligen. Jag kan inte sticka under stolen med att jag är stressad. Jag plågar mig till njutning, en personlighetsförskjutning, precis som i Bob Hund-låten. För allt det här är skräckblandad förtjusning. Samtidigt som det är förbannat jobbigt är det oerhört lärorikt. Samtidigt som tiden känns oändlig är den alldeles för kort. Många tjocka böcker, många tunga pärmar, men någonstans i räckhåll finns slutet på det här. (Slutet på preklin, tänker jag, och skriker lite av glädje inombords).

Preklin-bokbål någon?

JUDGEMENT DAY, på riktigt.

Men. Vad hände med världens undergång? Alltså inte preklinplugget (som jag i ett tidigare inlägg lite humoristiskt kallade apokalypsen) utan den riktiga faktiska undergången. Den som jag har papper på (fick av en tanig dam på söder) skulle ha inträffat igår. Och vad gör jag med pappret som hänger på kylskåpet och skriker HOLY GOD WILL BRING JUDGEMENT DAY ON MAY 21, 2011? Verkligen skriker.

Jag är glad i alla fall. Vill inte gå under som bruden som sitter inne i köket när det är asfint väder och alla hennes vänner sticker iväg med en gummibåt och badar och hon bara pluggar och pluggar och pluggar till fördärvelse. Nej, jag ska gå under som segrare.

Hi! I'm blue

Förresten kollade jag på arkitektstudentens bilder på fejjan. Det är ju lagom kul att vissa får åka på studieresa till spännande länder för att kolla på häftiga betonghus under sin studietid. Alltså jag är inte avundsjuk. Jag älskar verkligen att utforska vilka reaktioner som sker inne i mitokondrien och vilka som sker utanför, vilka cellförändringar som agerar förstadie till malign transformation, vilka ligament som ligger framför respektive bakom kotkroppen och - varför inte mitt i allt? - de 3 F:n.




...Eller?

Inte för att vara den som är den, men vi danderydare ska faktiskt få åka på studieresa till SÄTRA BRUNN nästa termin. Hur exotiskt det nu låter.

Arkivgrått

Förresten älskar jag min arkivgrå bakgrund. Jag älskar ordet arkivgrå. Hur det för mig tillbaka till gymnasietiden. När vi gjorde inspirationskollage, när vi var på utställning, när vi skulle optimera pappersrummet i arbetsmiljö och säkerhet. Arkivgrått - ett genomgående tema. Och bildlärare Anders diskussioner om huruvida begreppet ens existerade. För oss fanns begreppet och den arkivgrå färgen skulle, utan att vi visste det då, följa oss in i framtiden. Och ännu längre i framtiden. Hos läkaren, hos trädgårdsingenjören, hos arkitekten. Vilken fantastisk tid det var, gymnasietiden.

DS Devils

Det finns en tendens till gängbildning när klassen delas upp på de olika sjukhusen. Det här sysslade äldrekursarna med: 

Huddinge Homies

KS Kickers

DS Devils

De är visserligen gamla nu. Och var är SÖS? 

Uppkörning

Jag drömmer om något helt annat än det här. Och det är bara två veckor kvar till drömmen blir sann.

Det känns som att jag ska ta kandidatexamen. Som att det är till hösten jag börjar på riktiga läkarprogrammet. Som att jag är behörig nu, efter tre basvetenskapliga grundår (naturbasåret inräknat).

Förresten har jag tagit kliniskt körkort. Minns ni på lågstadiet när man fick sy lite i ett papper och visa att man inte satte fingret emellan för att få sitt symaskinskörkort? Ungefär så - fast annorlunda. Lite mindre trampa på en pedal och lite mer prata, auskultera, perkutera, palpera och knacka.

Ragnarök, apokalyps, preklintenta. Kärt barn har många namn.

Jag. Är. Ledig. (Idag). Brunch med en bästa vän nästa!

Och som C. sa: Det nya livet börjar alltid på en måndag. Hur är det möjligt att det faktiskt är dags nu? Dags att trycka in den ofantliga mängd information som brett ut sig över två år till två små veckor.

Domedagen bokas in, den 29 maj. Sedan att man ska vänta några veckor till för att få veta vilken dom som faller över en - brinna i helvetet eller fortsätta till nästa termin - är en plåga i sig. Tur att jag redan bestämt mig för att klara tentan.

A Fool in Love

"Jag delar ståplats med tonårsgängen. De står och drömmer och det gör jag med, det är det enda vi har gemensamt" - Downtown train (Tåget som går in till stan)

Älska Moneybrother, älska Tom Waits, älska att lägga lime i kolsyrat vatten, älska att världens bästa hund är hemma igen.

Min lilla bebis

Valpen har skurit sig i tassen (förbannelse över människor som krossar glasflaskor) och ligger nu i väntan på sutur på djursjukhuset. Det är obegripligt hur tomt det kan kännas, att bara vara utan henne i några timmar. Jag och sambon har ropat på henne både en och två gånger innan vi erinrat oss vår rädda golden, ensam i en bur. Buhu.

Riskakor

Riskakorna kommer att ta död på mig under tentaperioden. Det går ju inte att sluta äta! Riskakor + penndoppler = sant

Jag bubblar över av nonsens inför sommaren

Jag väntar på att kycklingen ska tina. Också på att mail ska trilla in i inkorgen och - i total hopplöshet - på att mitt hjärta ska öppna sig för klinisk fysiologi och röntgen. Blir irriterad på myror som kryper på benen, webbläsare som vägrar fungera och mitt outtröttliga sötsug. I övrigt är jag glad och fullkomligt galen. Galen eftersom jag längtar ihjäl mig till nästa termin. Då börjar riktiga läkarprogrammet, kliniken (jag älskar det ordet, klinik). Jag ska förverkliga min dröm! Ni förstår va, rent från vettet.

Idag satt jag på en filt i solen och kramade valpen. Hon luktade medelhav, kanske Grekland, och sandstrand, bad, mat och dryck på samma gång.

Hjärtscintigrafi, eller?

Ibland är ju Wikipedia underbart....

Tar kampen för mina ådror

Det är rätt jobbigt att träna. Å andra sidan tar det inte väldigt mycket tid. Kanske är det värt det för att åter kunna definiera mig som en som tränar. Och för att motverka den aterosklerotiska processen, såklart. Vidriga tanke att mina kärl blir trängre, nästan som claustrofobi.


Min syn på preklinplugget har tagit en vändning. Läsken byts ut mot färdigkylt citronvatten och chipsen mot frukt och nötter. Slentrianmässigt tidsfördriv byts ut mot träning. Jag ska vara så jävla pigg.

(Jag är inte så extremt hurtig som jag låter).