Det är rätt jobbigt att träna. Å andra sidan tar det inte väldigt mycket tid. Kanske är det värt det för att åter kunna definiera mig som en som tränar. Och för att motverka den aterosklerotiska processen, såklart. Vidriga tanke att mina kärl blir trängre, nästan som claustrofobi.
Min syn på preklinplugget har tagit en vändning. Läsken byts ut mot färdigkylt citronvatten och chipsen mot frukt och nötter. Slentrianmässigt tidsfördriv byts ut mot träning. Jag ska vara så jävla pigg.
(Jag är inte så extremt hurtig som jag låter).
Du läste mina tankar! Jag har fått exakt samma syn, blivit så mycket mer medveten ;)
SvaraRaderaInlägget inspirerade mig till att reflektera över min egen situation:
http://medicinstudent.wordpress.com/2011/05/04/patologistudier-so-far/