Det kom som ett slag i magen

Att vara tillbaka på medicinplaceringen är lite som ett slag i magen. Eller en ordentlig örfil, så man tappar fattningen någon sekund. Det här är nämligen sista medicinplaceringen och jag inser till min förskräckelse hur förvirrad jag kommer vara när jag gör min medicinplacering på AT. Kanske är det så att jag och medicin inte går ihop. Min handledare idag var nämligen världens bästa och även han suckar åh vad internmedicin är svårt.
HUR TROR DU ATT DET KÄNNS FÖR MIG?
Hur lätt tror du att jag har det när jag till och med glömmer vad Spironolakton är?
Fast om jag bara hade haft honom som handledare hade jag nog varit rätt duktig nu, och inte glömt bort saker som Spironolakton. En som så fort det finns en ledig stund plockar upp sin gamla föreläsning och lär kandidaten livsviktiga saker och inte surfar på Blocket eller spelar Wordfeud. Pedagogisk uppmuntran? Coming up.

Me and my TV

Det är alltid lika skönt att kunna ställa pärmen i bokhyllan efter en tenta. Alltid lika skönt att kryssa safarifönster som man klickat upp under intensiv korvstoppning, att byta spellista på Spotify från pluggmusik till något annat. Nu är jag som vanligt helt utpumpad. Läggas till det kan den vita beläggningen som tagit form på min högra halsmandel. Men hudmomentet var överraskande bra, men en mycket engagerad kursledare som motiverade till plugg. Så som det ska vara. Och nu vet jag mer om hud än att man kan använda kortisonkräm (det finns ju salvor och lösningar också!).

Nu ska jag ligga på soffan och kolla på program som 112 - på liv och död och annat älskvärt skräp. Det bara att slappa ända tills imorgon, då väntar nya spännande utmaningar, exempelvis denna fantastiska skapelse:

What's the buzz?

Mitt bland hudtumörer och frenetiskt googlande på saker som "Bowen's disease" och "actinic cheilitis" endast timmar innan tentan råkade jag slinka in på Jesus Christ Superstar. Uppsättningen kommer till Stockholm med, som vanligt och till alla andras stora glädje, Ola Salo som Jesus. Men när jag såg den i Malmö var knappast Jesus min favoritkaraktär, rollen som utgör grunden i hela berättelsen är Judas. Till min stora glädje är det än en gång den fantastiske Patrik Martinsson som ska spela denne så mytomspunna förrädare.

Patrik Martinsson som Judas, snodd från Google

I remember when this whole thing began, no talk of God then we called you a man. 

Från den engelska versionen. 

Ryggvärk

Det värker i ryggen och jag hoppas verkligen att det inte är en begynnande influensa eller vad den för tillfället cirkulerande virusinfektionen nu kan kallas. M. var sjuk i feber i en vecka och jag, som nu efter veckans slut, trodde till min stora förvåning och lycka att jag skonats. Hoppas fortfarande. Dålig tajming att bli sjuk med tanke på stundande tenta och diverse obligatoriska moment. Who am I kidding, det är alltid dåligt att bli sjuk.

Nu gäller det att ta ett djupt andetag för i eftermiddag väntar ett fyra (!) timmars långt seminarium, troligen med hög konsumtion av Risenta för att hålla sockret, och sedan skivstångspass på friskis (håller tummarna för att jag ska orka).

Natten till idag

Glömde att ta bort mascaran igår, glömde att sätta mobilen på laddning. I övrigt inga tydliga tecken på att det slank ner en och annan martini/bål/sursöt grön monsterdricka igår. Jag tror att det var tentan som låg där i bakhuvudet och tryckte. Vetskapen om att söndagen inte kan gå förlorad. Kvällen igår var helt klart värd: Snittar, sånglek och frågesport i fantastiskt sällskap.
Det gör vi om!

HUD, HUD och lite SLEMHINNA

Idag rann den sista strimma av hopp ur mig. Det var på seminariet i det redan så deprimerande rummet utan tillstymmelse till frisk luft som A. släppte bomben om hur ofattbart många bilder vi ska plugga in till hudtentan. Typ 800. Kanske fler. Fläckar och utslag av olika färg och form där allt brukar se ut på något sätt men kan se ut på alla andra sätt. Där allt brukar sitta någonstans men kan sitta överallt.

Där allt brukar vara på ett sätt men kan vara på ett helt annat.

Det är ett problem när man ska plugga in 800 bilder och kanske inte lika många, men många, diagnoser. Och kunna allt vi gått igenom hittills under medicinkursen.

(Och så kräks jag lite också, på alla som var i skolan vid åtta när vi hade sovmorgon för att kolla på alla dessa jävla bilder. Kräks lite extra av att jag själv stannar kvar två timmar efter seminariet på en fredag för att kunna bli lika bra som alla andra).

Sköt ditt jobb

Den här journaldebatten.
Jag tror att jag har en annan syn på patientsäkerhet än de som ringer samtal i panik och spärrar sina journaler.
De sa i en debatt att patienterna själva kan berätta vad de tar för mediciner och vad de har för tidigare sjukdomar.
All right.
Hur stor andel av alla patienter tror ni klarar det?
Inte för att jag tror att patienter är allmänt glömska. Jag själv har ju svårt att hålla reda på det enda piller jag tar (försöker ta) en gång dagligen.
Ibland kan det kännas svårt att sköta sitt jobb som vårdpersonal.
Tack snälla för journaler.

Mottagning

Mottagning. Denna plats som för läkarstudenten, så länge det inte handlar om akuten, är så fylld av vemod. Reumatologmottagning, smärtmottagning, anestesimottagning och idag hudmottagning. Och idag ska jag då ta min andra egna hudpatient i världshistorien och utföra ett hudstatus. Hudstatus ska för övrigt med största säkerhet komma på OSCE-provet (ett praktiskt prov som avslutar medicinåret), men vad är det egentligen?
Här är någon slags fläck (macula?) som är såhär stor och har sånahär kanter och sånhär färg. 
Och här är dina händer. 
Det här ska nog gå bra.

Måndag ringer

Upp tidigt. Till sex- och samlevnadsmottagning. Undersöka könsorgan. Äta lunch på gamla fina Danderyd. Buss till KS. Föreläsningar om hudtumörer. Hem. Äta. Powernap.
Nu: Iklädd trikåer och redo för intensivpass. (Men tar inte av mig tofflorna riktigt än...)

Måndag ringer, ge mig styrka att stå. Valde fel till gymnasiet men det får gå. Jag kan jobba, jag kan vara arbetslös - marknaden är snål jag är generös. 

Vegetarianer

Två vegetarianer bjöd in sig själva, då passar röror av olika slag bra. Tänkte jag. 

Idag har jag: Sovit, surfat runt på PubMed, promenerat, handlat, läst om sexuellt överförbara sjukdomar, lagat mat och diskat. Känns bra. 

Update: OMG! Jag har glömt att sminka mig. Vad är jag för värdinna egentligen? Och hunden har inte duschat. 

Lunch?

Lunch? Jajjemensan. Amerikanska pannkakor med chokladsås och apelsin. Behöver snabb energi till min snabba promenad som komma skall. 

(Hallå alla bloggar jag läser, uppdateren eder! Jag har inget att slösa bort min tid på...)

Jag har jag ska

Och idag ännu bättre.

Jag har:
Lokalbedövat
Stansbiopserat
Fått jobb

Jag ska:
Få finbesök
Ha sovmorgon
Träffa eventuell handledare

Allt är bättre

Nu känns allt mycket bättre: I love cola

Motion och åldringar

Och sedan att man inte bara bestämmer sig för att gå på de hårdaste friskispassen på måndagen och tisdagen utan också för att promenera den timmeslånga, raska promenaden till universitetssjukhuset flera gånger samma vecka. Här på gränsen mellan ungdom och vuxen är det frågan om detta påhitt är för beachen 2012 eller för att förhindra framtida hjärt-kärlsjukdomar? Jag menar, man ska ju jobba till 75 tydligen.

Se det från den ljusa sidan: Ålderdomen förskjuts med tio år. Förutsatt att det är pensionsåldern som definierar gränsen mellan vuxna och "äldre". Inom medicinen fick jag höra att denna definition är flytande och bör anpassas så att den alltid ligger 20 år över aktuell överläkares ålder.

Det här är på liv och död för mig

Slits åt olika håll. Kanske mest för att min egen väg just nu känns alldeles för grumlig. Oroar mig för mycket inför sommarjobb och efterföljande examensarbete. Det finns inget värre än väntan. För min egen del kan jag inget göra, sitter och väntar på att den andra parten ska svara. Sitter och väntar på att komma vidare. Önskar mig kontroll. Kan man önska sig kontroll i halvtidspresent?

Om några månader har jag nämligen gått halva läkarprogrammet.
Shit.
Låter mig påminnas om glädjen när jag först såg antagningsbeskedet. Livet är ett helt annat nu.
Men bara för att det är annat nu betyder väl inte det sämre? Kanske bättre.

Hunden viftar på svansen i sömnen. Och läppen hennes rycker. Undrar vad som snurrar i hennes huvud.

Grundutbildningen lunkar på

Hud och könssjukdomar. Eller dermatologi och venerologi. Momentet börjar idag och jag känner måttlig förväntan. Hud kanske inte är det mest upphetsande jag kan föreställa mig men å andra sidan fortsätter min stora svacka i medicin och lite variation är välkomnat. Samtidigt som jag suckar över de långa medicinronderna och känner mig gråtfärdig inför de så svårt sjuka patienterna som präglar invärtesmedicinen blir jag knäsvag när det slår mig: Bara tre veckors intermedicinsk praktik kvar. Bara hjärtplacering kvar. Vad det gäller allt annat ska jag nu vara så pass färdig att ett arbete som underläkare på en medicinavdelning kan förväntas gå relativt smidigt.

Ibland när man pratar med utomstående, dvs inte medicinare (ja, det händer ibland), förväntar de sig att man som läkarstudent vaggas in i någon sorts enorm trygghet inför läkaryrket. Att man får formell träning inom alla medicinens moment och att examen betyder "jag kan". De kan förvånas över vad man får göra som medicinkandidat utan att först testa tusentals gånger på en docka. I själva verket är praktiken ofta vår enda formella träning. Lumbalpunktera en docka i all ära, men det är sällan så man lär sig. Och läkarutbildningen på 5,5 år är inget annat än en grund. Stappliga ben att stödja på. Den riktiga utbildningen får man under AT och ST.

Jag blir sjuk av dig

Kärlek och särskilt olycklig kärlek har alltid varit en inspirationskälla för musik. Hur många gråtlåtar finns det inte som handlar om att göra slut? En efter en spelades de i hörselsnäckorna på bussen mellan Danderyd och Norrtälje, alldeles överväldigande många. Bland svenska artister, eller varför inte hos alla, ligger sorgen farligt nära ilskan. Så, här följer lite njutning för er som vill få ut aggressioner över kärleken (glad att jag inte är en av er):

Ensam i frihet - Afasi

Med kärleken vill jag mata dig och svälta dig av den anledning att jag hatar dig och älskar dig.

Norlie och KKV - Tröjan du hatar

Att du varit i min famn varje natt gör mig kall - den brinnande bilden av oss den håller mig varm. 

Timbuktu - Resten av ditt liv

Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut.

Organismen - Jag blir sjuk av dig

Doften från dig lämnar rysningar i hela kroppen, du ställer krav på mig som jag inte kan leva upp till.

Kom hem

Jycken kom hem för jag längtar efter dig.

När man ser sin hund i syne. När det bara är det vita täcket som ligger obäddat man ser i ögonvrån. Alldeles för nervös just nu.
Det kommer att gå bra, allt kommer att gå bra. Narkosstatistiken är säkert lika bra inom veterinärmedicinen.

Stackars hund igen

Nu har jag återhämtat mig vad det gäller vätskebalans och sömn sedan i helgen. Beger mig denna vecka ut i vildmarken varje morgon, placerad på det ofattbart lilla och lugna sjukhuset i Norrtälje. Jag var själv på akuten när jag fick reda på att min hund behövde åka till akuten. Nu ligger hon på operationsbordet, sövd och allt, för en liten klo.

Det måste vara svårt att intubera en hund förresten. För att inte tala om en häst. *Beundrar veterinärmedicinen*.