Att vara tillbaka på medicinplaceringen är lite som ett slag i magen. Eller en ordentlig örfil, så man tappar fattningen någon sekund. Det här är nämligen sista medicinplaceringen och jag inser till min förskräckelse hur förvirrad jag kommer vara när jag gör min medicinplacering på AT. Kanske är det så att jag och medicin inte går ihop. Min handledare idag var nämligen världens bästa och även han suckar åh vad internmedicin är svårt.
HUR TROR DU ATT DET KÄNNS FÖR MIG?
Hur lätt tror du att jag har det när jag till och med glömmer vad Spironolakton är?
Fast om jag bara hade haft honom som handledare hade jag nog varit rätt duktig nu, och inte glömt bort saker som Spironolakton. En som så fort det finns en ledig stund plockar upp sin gamla föreläsning och lär kandidaten livsviktiga saker och inte surfar på Blocket eller spelar Wordfeud. Pedagogisk uppmuntran? Coming up.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar