Det finns en sak som jag vill upplysa alla föreläsare om: Jag vill väldigt gärna ha en kokbok.
För att när man är en alldeles färsk läkarstudent finns inget bättre än att följa recept. Idag skulle vi lära oss om behandling av diabetes och vår föreläsare berättade att hennes mål var att hålla den första intressanta föreläsningen i detta så uttjatade ämne. Detta skulle hon göra genom att beskriva hur svårt det är att behandla diabetes och hur individanpassad behandlingen måste vara. Och så är det säkert, men om det finns en möjlighet att förenkla denna djungel av läkemedel och doseringar: Gör det, snälla. Precis som man som ny inom matlagningens värld inte kan analysera vilka smaker som gifter sig med varandra är det svårt för den unga medicinkandidaten att förstå hur läkemedel ska selekteras och doseras för att göra patienten stabil och välmående. I någon ände måste jag börja. Enligt mig bör föreläsarens roll vara att visa mig denna ände, inte hur långt linan löper (om man nu ska tala i metaforer).
Samtidigt har jag djup förståelse för att en erfaren specialist och forskare inom diabetologi som brinner för sitt ämne måste ha svårt att förmedla de mest basala kunskaperna till oss, erfarenhetstörstande. Det skulle vara som att förenkla och stryka in en välskriven men dock för lång text.
Kill your darlings.
Förklara det du tillägnat trettio år på två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar