Svamp

Idag har jag lagat väldigt många kantarellpiroger och studerat intoxikationer. Klinisk toxikologi är ett ganska knöligt ämne, kanske mest för att det finns så fruktansvärt mycket man kan förtära, injicera eller på annat sätt exponeras i för stora mängder av. Överdoseringkapitlet i FASS talar sitt tydliga språk.

Så för att kombinera plugg och vardag bestämde jag mig för att kolla in avsnittet svampar lite extra. Det visade sig snart att endast ett fåtal svampar i Sverige bildar livsfarliga toxiner. Gifthätting, lömsk flugsvamp, vit flugsvamp, stenmurkla (oförvälld eller icke torkad) samt spetstoppig spindelskivling. Jag känner mig belåten med denna insikt då jag som oerfaren svampplockare föreställt mig att det finns lika många giftiga svamparter som läkemedel möjliga att överdosera. Lite illamående kan man väl stå ut med? Men icke-reversibel njurskada som en blixt från klar himmel bör man passa sig för.

Och förresten, vem vid sina sinnens fulla bruk skulle stoppa i sig en rå stenmurkla?

Inte jag.