7 oktober 2011

Plast

När Promoe dunkar i högtalarna hör jag något.
But it seems like the whole world is living in some candy dream, they want a plastic screen - not flesh and blood. 
Jag säger som så många sagt förut: Plastbröst, nej tack. Det är ju så fruktansvärt motbjudande när unga tjejer opererar in oproportionerligt stor byst, helt utan känsla för estetik. För när jag tecknar eller fotograferar, då måste det färdiga alstret ha en jämvikt. Det måste finnas harmoni för att det ska inte vara jobbigt att titta på konst. När man medvetet ändrar sin kropp för att bli snyggare måste det finnas en helhetsbild, det handlar aldrig bara om ett par bröst. Så på den basen ifrågasätter jag de estetiska plastikkirurgerna som så envist hävdar att deras yrke kräver en känsla för just estetik. Var är den känslan i alla dessa naiva tonårsflickors fall? Det är helt klart inte Bandit Queen att förstora brösten på detta sätt, det står klart.

Och när det kommer till att teckna råkar just jag vara alldeles särskilt intresserad av kvinnokroppen.
"Skillnaden mellan att flyga och falla är hållet man gör det åt" som Organismen säger. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar