Om att läsa anteckningar

Hur kan det vara att plugget även när det är som mest kritiskt åsidosätts? Klockan är snart tolv, jag har läst om huvudvärk, epilepsi och yrsel. Kvar har jag ett tjugotal föreläsningar att gå igenom och mer därtill. Jag intalar mig själv - jag är faktiskt ganska säker på - att jag tycker internmedicin är spännande och intressant. Varför dras då min uppmärksamhet hellre mot Peter Jöback på morgon-TV? Varför börjar jag städa och diska? För det är exempel på saker som är tråkigt, verkligen tråkigt. Jag tror det är formen plugget antar. Papper i en pärm, slarviga anteckningar, onödigt klotter. Jag vill ut och se, jag vill vara på sjukhus där det händer varje dag. Se hur läkemedlen administreras och effekten de förhoppningsvis ger, inte läsa om vilken dos när och hur. Anteckningar (skriva kul, läsa tråkigt) och tentor är ett nödvändigt ont. 

Nu till något som jag med rätta kan göra vid sidan om plugget: Långpromenad med hunden.