Fallskärm

Känns lagom kul att sätta sig med en hög vetenskapliga artiklar från PubMed som behandlar ämnet statiner och pneumoni när vännerna på facebook skriver om sin stundande examensfest. Vi gick tillsammans på basåret - nu är de färdiga och jag är bara drygt halvvägs igenom.

Men (bortsett från att universitetet jag går på skulle välja 150 nya forskare framför 150 nya kliniker varje dag i veckan) så läser jag ju också en mycket roligare utbildning.

Snart: Friskis och svettis (så skönt att ha kommit igång igen efter låång förkylningsperiod).
Imorgon: Timbuktu på grönan och sedan preklinfest á la termin 4.
Fredag: Må dåligt av den tidiga morgonen, redovisa, åka tåg.

Hungrig

Tidigare idag satt jag på en parkbänk i solen alldeles nedanför helikopterplattan utanför det ståtliga sjukhuset med stort K. Då och då kom svalkande vindar från en flygande akuttransport redo att landa. Livet på sjukhuset alltså. Sedan fick jag testa en CPAP och konstatera att jag förmodligen tillhör kategorin av patienter som tål detta andningshjälpmedel ganska dåligt.

Just nu: Inomhus, inget att äta på pga har ätit upp alla pistagenötter, klickar runt på facebook och går in på alla människor som jag inte bryr mig om, har en hund bredvid mig i soffan som ligger och släpper ljudlösa men långt ifrån doftlösa fisar. Jag har tråkigt!

Som tur är ska jag på dejt med M. Min pojkvän M ska också med, men han får betala för sig själv. Jag är sugen på en stor saftig köttbit, det var alldeles för länge sedan. Serveras stora, saftiga köttbitar på Scandic?

Another try

Ensam hemma, laddandes för match och bakandes. Försöker mig på markoner - idag i andra smaker. Kan inte låta bli att älska att baka med karamellfärg, denna företeelse som får bakverk att se både motbjudande och roliga ut på samma gång. Dessa droppar av koncentrerad färg som kan få vad som helst att se syntetiskt ut. Men makronerna skulle inte vara något utan karamellfärg!

Men tiden i ugnen är det stora mysteriet som tycks kräva många bakomgångar för att knäckas...

Idag är det vinst som gäller för DIF, helt enkelt. Finns inga alternativ. 

Alla som inte dansar

Peppen är hög!

Idag spelar MASKINEN på Grönan. 

Hoppas att jag ska låta bli att hosta ur mig lungorna. Som på föreläsningen idag:

"Spindeln": Cocillana är bra för att få gamla tanter att somna

Jag: Cocillana är bra för att få unga tjejer att somna också

Lagom

Jag är nog lite lagom pretentiös. Gränsande till intellektuell, men inte riktigt där. Gillar filmer som går hem hos allmänheten, regisserade av Tim Burton eller Chris Nolan, och ett fåtal som lutar åt cineasternas håll, regisserade av Roman Polanski eller Alfred Hitchcock. Jag kan snudda vid Lynch, men kommer inte längre än att förundras av Mulholland Drive både första, andra och tredje gången - dock utan att riktigt greppa. Jag tyckte snarare att Pans labyrint var det årets bästa film än The Fountain. I bokväg älskar jag både Harry Potter och Millenium-serien utan att skämmas men förkastar ändå majoriteten av deckarna jag läser. Gamla klassiker går för det mesta hem - Brott och straff är ju en solklar favorit - men för det mesta, undantaget kanske Doris Lessing, är nobelpristagare för mastigt. Jag pluggar till läkare men engagerar mig inte i styrelser av olika slag, inte heller extra forskning varje glimt av ledighet. Jag är trött på överpretentiösa människor. Det bästa är att vara så intellektuell som man är bekväm med, helt enkelt. Och jag är lagom.

Post tenta

Jaha. Här ligger jag, hemma ensam (så när som på hunden) i min säng, med en obligatorisk post tentaperiods-feber. Och tycker synd om mig själv. Igår blev det ju självfallet ingen After school på en av Södersjukhusets balkonger med, vad jag föreställer mig, fantastiskt väder och förtrollande utsikt. Inte heller utgång till Trädgården som jag så många gånger tänkt besöka utan att någonsin lyckas. Idag får jag kolla på matchen hemifrån, kanske försöka få syn på det hejande gäng som jag känner i ett hörn på kameran vid något inkast. Där jag ligger och hostar upp slemklumpar. Alltså tycker jag synd om mig själv.

Fast vädret är riktigt kasst, den fina utsikten igår lär säkert ha legat skymd bakom ett tjockt molntäcke och gänget som jag känner står nog på en del av Stadion utan tak - oskyddade i blåst och förmodat regn. Så jag ska väl inte klaga, det finns ju Alvedon, och som pappa sa att det var ju värt lite sjukdom att klara kursen i Klinisk medicin inriktning medicin.

Så, varför blir man sjuk så fort man slutar stressa? Är nyckeln till en infektionsfri vardag att aldrig slappna av, helt enkelt?

Okej

Nu är det okej att läsa skönlitteratur igen. Också att teckna eller kanske rentav måla med de nyinköpta penslarna och akrylfärgen. Det finns inget plugg som ligger och gnager ens samvete. Visst att den egenvalda kursen ligger mellan mig och sommaren, det är sant, men kan en kurs utan tenta verkligen vara en riktig kurs? Känns inte så, känns som ett inlärningstillfälle på mina villkor, där jag får sätta gränserna för vad som faller inom rimliga mängder studier. Och hur ska jag till fullo förstå att internmedicin är klart?

Mina stationer på OSCE

HELL YEAH! Helt klar med internmedicin nu. 

Note to self: Se till att använda rätt sida av stetoskopet. *Pinsamt*. 

Mina stationer på OSCE: 

- Anemipatienter (tolka provsvar, trolig diagnos, behandling)

- Läkare på minnesmottagningen (tolka utreningsresultat, ställa diagnos Alzheimers, behandling)

- Waranbehandling (information till patient, behandlingstid efter DVT, doser)

- Mycoplasmapneumoni hos gravid (behandling, använda FASS, alternativ behandling)

- Hjärtstatus (fullständigt hjärtstatus med fynd systoliskt blåsljud, vidare utredning)

- A-HLR

Imorgon är det fest. 

Peppa

Fan. Jag orkar inte. Vill kanske helst dricka mitt te och tänka mig bort. Spela Led Zeppelin och blunda. Känner för att kräkas, lite på dokumentet som ligger på skrivbordet och heter OSCE, lite på självmålet igår, lite på allt. Men the show must go on. Jag måste bita ihop och bara göra.

Psoriasis, eksem, njurfunktion, läkemedel och äldre... Peppa!

Update: VAFAN DET ÄR BARA DET SISTA LILLA KVAR NU! I can do this.

Gröna kortet

Jag minns att jag förra året reagerade över att "det är ju rätt okej band på grönan". Det blev inte att jag gick. I år blir det lätt ett grönt kort med inträde till alla konserter för 199 kr. Jag vill se:
Maskinen
Iggy and the Stooges
Den svenska björnstammen
Timbuktu
Opeth
Dropkick Murphys
Machine Head
Norlie och KKV
Får se var jobbet lämnar luckor, Maskinen är dock ett måste.

Ikväll är det DERBY. M. började den förfärligt tidiga morgonen med att Sjunga för gamla Djurgårn, han är redan nervös. Detta ökända möte mellan Stockholm och Solna får till och med mina nerver på helspänn. Nästan lika mycket som OSCE.

Cliniderm och infektion check

Ett livstidsförråd av Pure Renewal från Cliniderm. Fick av en som bytt produkt, så är det just den som jag använder.

Infektionstenta check. Infektionsmomentet har varit helt fantastiskt bra. Lätt en specialitet som jag kan tänka mig. Och tack till den underbara kursledningen! Infektionskliniken Solna - you rock.

En annan sak. Jag ska inte skriva någon mer tenta nu... PÅ ETT ÅR!

Frankenweenie

Först skrek jag av förskräckelse när jag insåg att även denna så efterlängtade film skulle göras i samråd med Disney (jämför Alice in Wonderland som hade all potential att lyckas men som förstördes av det faktum att Disney fått för mycket att säga till om). Sedan fortsatte trailern och förskräckelsen byttes ut mot en förtjusning, näst intill barnslig upphetsning precis som vid premiären av Charlie and the Chocolate Factory. Det var många år sedan jag såg Frankenweenie som kortfilm och att Tim Burton nu väljer att göra den i långfilm känns som helt rätt beslut. Dessutom som stop-motion i stil med Corpse Bride och a Nightmare Before Christmas (och kom ihåg att denna underbara klassiker faktiskt är just Disney). Oerhört underskattat med äkta animation, ännu mer användandet av dockor, i dessa tider av Disney-Pixar-samarbeten. Kanske är just Tim Burton + Disney + Stop motion ett vinnande koncept? Jag hoppas. Förresten älskar jag att Tim Burton älskar hundar.

Perspektiv

Ännu en gång inträffar någons bortgång och en annans födelse nära varandra i tid. Den enes möjligheter till ett lyckligt liv raseras, tillintetgörs, förstörs. En nytt liv pluppar snart ut, helt orört av världen, från en barndomskompis chockerande stora mage. Mitt i allt sitter jag och gör något så alldagligt som att plugga. Infektioner, antibiotika och smittskydd. Det är nytt för mig, både att folk jag känner skaffar barn och att folk jag känner dör. Och antibiotika. Men det är nog, som mor säger, nu det börjar. När man är 22. Att man får en tillstymmelse till perspektiv på livet.

Hvis det går dårligt på en stand, så fortvivl ikke eller Då stod hela framtiden på spel

Jag återvände till min gamla blogg som nu endast jag har tillgång till. Flyger tillbaka tre år i tiden. Får småstadsabstinens. Saknar gatan där jag växte upp, att gå ut på verandan för att äta bandpasta med ostsås eller dricka cola med lime i solskenet och läsa Liftarens guide till galaxen. Har svårt att se tillbaka på mig själv som ny inom naturvetenskapen. Allmänt ovetandes. Om framtiden, om erfarenheterna jag skulle komma att få - bra som dåliga. Jag minns att jag på en av mina hundratals promenader till stan ville fråga mitt framtida jag:
Kommer jag att bli läkare?
Nu vet jag nästan säkert. Då stod hela framtiden på spel. Jag har så starka minnen från den där våren för tre år sedan - samtidigt känns den avlägsen. Där gick jag med stegräknare som visade flera tiotusentals steg och musik i öronen och balanserade mellan mitt gamla och nya jag. En lycklig och ångestladdad personlighetskris.

Jag var i Odense på antagningsprov till programmet i Laegevidenskab. Dit åkte jag själv, på egna ben, och bodde på vandrarhem och promenerade i solsken i den vackra staden till universitetet och tecknade på en parkbänk och drömde om min framtid. Jag skriver i min gamla blogg:
MMI (Multiple Mini Interview) kommer att bestå av 7 stationer med vardera 8 minuter att ta död på. Uppgiftsbeskrivningen är skriftlig vilket underlättar min danskförståelse, tackar för det! Jag måste också påpeka att beskrivningen jag fått av dagen är roligt formulerad, något vi aldrig skulle ödsla tid med här i Sverige vad det gäller liknande formaliteter. "Hvis det går dårligt på en stand, så fortvivl ikke!", ja det ska jag tänka på, danska medmänniskor!
Och beskrivningen låter inte helt olik OSCE. 6 stationer och 6 minuter att ta död på (eller utnyttja med tankfullhet - som mitt nutida jag skulle säga). Då stod hela framtiden på spel. Nu riskerar jag bara omprov och det är inget emot att byta yrkesbana. Klarade mina nerver att på ett helt nytt språk visa att jag borde bli läkare ska mina nerver klara att visa alla praktiska färdigheter som jag haft hela året på mig att inhämta. Klarade jag att kliva in i det där rummet då, med 299 konkurrenter i andra rum, klarar jag att genomföra OSCE med mig själv som enda konkurrent. Och jag kom in. Men sen kom jag in i Stockholm.

Mördarbakterien

Sitter framför nyhetsmorgon och väntar på reportage om "mördarbakterien". Det handlar om streptokocker i Skåne som orsakat ett flertal sjukdomsfall och ett dödsfall. Det framgår inte vilken sjukdom det handlar om men det är gissningsvis nekrotiserande fasciit. Det är då streptokocker brukar kallas mördarbakterier eller köttätande bakterier och inte halsflussbakterien.

OSCE närmar sig. Objective Structured Clinical Examinations. Det har gått fruktansvärt fort och nervositeten ökar successivt. Om det inte hade varit för OSCE hade jag i princip tagit sommarlov nu. Om lite mer än en vecka är jag förhoppningsvis klar med internmedicin på riktigt.

Hoppas hoppas. Fast om jag inte klarar det har jag blivit lovad en glass, och det är inte illa det heller.