5 maj 2012

Perspektiv

Ännu en gång inträffar någons bortgång och en annans födelse nära varandra i tid. Den enes möjligheter till ett lyckligt liv raseras, tillintetgörs, förstörs. En nytt liv pluppar snart ut, helt orört av världen, från en barndomskompis chockerande stora mage. Mitt i allt sitter jag och gör något så alldagligt som att plugga. Infektioner, antibiotika och smittskydd. Det är nytt för mig, både att folk jag känner skaffar barn och att folk jag känner dör. Och antibiotika. Men det är nog, som mor säger, nu det börjar. När man är 22. Att man får en tillstymmelse till perspektiv på livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar