Lagom

Jag är nog lite lagom pretentiös. Gränsande till intellektuell, men inte riktigt där. Gillar filmer som går hem hos allmänheten, regisserade av Tim Burton eller Chris Nolan, och ett fåtal som lutar åt cineasternas håll, regisserade av Roman Polanski eller Alfred Hitchcock. Jag kan snudda vid Lynch, men kommer inte längre än att förundras av Mulholland Drive både första, andra och tredje gången - dock utan att riktigt greppa. Jag tyckte snarare att Pans labyrint var det årets bästa film än The Fountain. I bokväg älskar jag både Harry Potter och Millenium-serien utan att skämmas men förkastar ändå majoriteten av deckarna jag läser. Gamla klassiker går för det mesta hem - Brott och straff är ju en solklar favorit - men för det mesta, undantaget kanske Doris Lessing, är nobelpristagare för mastigt. Jag pluggar till läkare men engagerar mig inte i styrelser av olika slag, inte heller extra forskning varje glimt av ledighet. Jag är trött på överpretentiösa människor. Det bästa är att vara så intellektuell som man är bekväm med, helt enkelt. Och jag är lagom.