Hvis det går dårligt på en stand, så fortvivl ikke eller Då stod hela framtiden på spel

Jag återvände till min gamla blogg som nu endast jag har tillgång till. Flyger tillbaka tre år i tiden. Får småstadsabstinens. Saknar gatan där jag växte upp, att gå ut på verandan för att äta bandpasta med ostsås eller dricka cola med lime i solskenet och läsa Liftarens guide till galaxen. Har svårt att se tillbaka på mig själv som ny inom naturvetenskapen. Allmänt ovetandes. Om framtiden, om erfarenheterna jag skulle komma att få - bra som dåliga. Jag minns att jag på en av mina hundratals promenader till stan ville fråga mitt framtida jag:
Kommer jag att bli läkare?
Nu vet jag nästan säkert. Då stod hela framtiden på spel. Jag har så starka minnen från den där våren för tre år sedan - samtidigt känns den avlägsen. Där gick jag med stegräknare som visade flera tiotusentals steg och musik i öronen och balanserade mellan mitt gamla och nya jag. En lycklig och ångestladdad personlighetskris.

Jag var i Odense på antagningsprov till programmet i Laegevidenskab. Dit åkte jag själv, på egna ben, och bodde på vandrarhem och promenerade i solsken i den vackra staden till universitetet och tecknade på en parkbänk och drömde om min framtid. Jag skriver i min gamla blogg:
MMI (Multiple Mini Interview) kommer att bestå av 7 stationer med vardera 8 minuter att ta död på. Uppgiftsbeskrivningen är skriftlig vilket underlättar min danskförståelse, tackar för det! Jag måste också påpeka att beskrivningen jag fått av dagen är roligt formulerad, något vi aldrig skulle ödsla tid med här i Sverige vad det gäller liknande formaliteter. "Hvis det går dårligt på en stand, så fortvivl ikke!", ja det ska jag tänka på, danska medmänniskor!
Och beskrivningen låter inte helt olik OSCE. 6 stationer och 6 minuter att ta död på (eller utnyttja med tankfullhet - som mitt nutida jag skulle säga). Då stod hela framtiden på spel. Nu riskerar jag bara omprov och det är inget emot att byta yrkesbana. Klarade mina nerver att på ett helt nytt språk visa att jag borde bli läkare ska mina nerver klara att visa alla praktiska färdigheter som jag haft hela året på mig att inhämta. Klarade jag att kliva in i det där rummet då, med 299 konkurrenter i andra rum, klarar jag att genomföra OSCE med mig själv som enda konkurrent. Och jag kom in. Men sen kom jag in i Stockholm.